2012 - Låt det hända!
Nirvan Richter, 2 januari 2012
Hur önskar du att det nya året ska bli? Inför årsskiftet är det lätt gjort att ramla in i gamla mönster och förväntningar. Innan jag hann fånga frågan – Vadå önskar? – kom reflexmässigt, ja bättre än 2011 i alla fall. Vadå bättre? Hur otacksam får man vara egentligen? Det är inte speciellt smart att både klaga på livet och att låta bli att reflektera över det. Med att reflektera menar jag inte att lägga pannan i djupa veck, utan att alltid ifrågasätta sitt förhållningssätt och att ständigt vara öppen för nya infallsvinklar. Inte för att något per definition är rätt eller fel, utan för att det i varje situation finns en potential att bli visare.
2011 miste jag min älskade Victor endast 21 år gammal, jag var indragen i en fruktlös rättsprocess (som dessbättre utföll helt till min och Norrgavels fördel) och en segsliten uppgörelse med en affärspartner. Jag tänker som tidigare, ja, det var så det var, eller i vart fall, så som jag valde att se det… men kanske t o m så det var lyckosammast att vara. En sak har jag fler gånger fått erfara – jag vet inte alltid mitt eget bästa. Då situationer åter hamnar i balans, är jag ofta tacksam även för utmaningar som känts fullkomligt hopplösa i stunden.
Min, liksom kanske alla andras, uppgift på jorden är bara att vara en enkel människa, att agera så ärligt, uppriktigt och kärleksfullt jag förmår i varje situation och möta livet som det är. Det är inte lättare sagt än gjort, livet är enkelt, det är vårt eget medvetande som komplicerar det. Strikta etik- och moraluppfattningar blir lätt krampaktigt livlösa.
Om det däremot emanerar som ett överflöd ur din egen inre källa, så kommer det att kännas enkelt, avslappnat och livfullt. Uppgiften i ett djupare perspektiv blir då att finna källan. Ett sätt är att dagligen avsätta tid för meditation, mindfulness eller vad man nu väljer att kalla det.
Låt ”dig själv” hända! Låt livet hända! Låt 2012 hända!
Reflektioner från läsarna
Wojciech skriver: 7 januari 2012 kl.16:00
Tack for att du ger insyn i den östliga energi läran med ditt fungerande västerländska liv som testområde.
Tack for din öppenhet, för nya infallsvinklar, vilket aven jag deklarerar och vågar skriva har.
Inget heller fel att din expose kommer på tid som en slags Urbi et Orbi välsignelse for det nya aret.
Godhet, ondska och samvete ar de tre begrepp jag saknar i budskapet ovan. Kommer det något ur människans egen inre källa (alltså hjärtat?) kan den bli både god och ond. Medvetande och dess domstol behövs för att veta om man handlar ärligt, uppriktigt och kärleksfullt. Rätt och fel blir antingen eller, med den specifiken att någonting är 99% sant och 1% falskt är fortfarande falskt. Och då är det lättare sagt än gjort eftersom inga av oss ar felfria.
Döden är det största felet. Ursäkta att jag tillåter mig skriva det, men vad som slog mig är en stark symbolik av Viktors födelsedatum och platsen av hans död: Jesus födelsedag och Buddhismens hemland. Var finns då liv och var finns döden?
Nirvan svarar: 10 januari 2012 kl. 14:10
Hej Wojciech. Och Tack.
Ja, det finns många frågeställningar, men jag vill undvika att hamna i resonemang på ett teoretiskt, filosofiskt plan. Jag förkovrar mig fortfarande i andliga skrifter och jag har genom åren suttit många timmar med total uppmärksamhet inför olika upplysta mästare, men det är främst genom eget dagligt praktiserande som insikter och erfarenheter föds som känns gott att dela med sig av.
Några ord bara som feedback på det du skriver. Godhet, ondska, rätt och fel är inga absoluta begrepp för mig. Om man bortser från behovet av rättsliga gränser för att få ett samhälle att fungera, finns det kanske inget behov att döma handlingar. Och ändå är det vad vi alla hela tiden gör. Vi dömer oss själva, vi bedömer andra. Och allt sker utifrån våra egna begränsningar. Du nämner också begreppet samvete – det känns mycket mer fruktbart. Tillika relativt, förvisso, men ett utmärkt redskap för att navigera i den fysiska världen men utifrån ens egen inre kompass.
Vacker tanke om Victors besök på planeten, ja, vem vet…